Man förstår sig inte på den däringa tekniken

Jag har idag lyckats med konststycket att ladda ner ett VIRUS. Nej, jag har inte av en händelse klickat på en bild på en högst otvivelaktig sida. Jag har heller inte laddat ner ett program som innehåller någon jävla Trojansk häst. Jag laddade ner viruset. Hur? Jag lider av ett extremt jaghängeregentligenintemediteknikenmenlåtsasgöradet-syndrom. Alltså klickar jag på programmet på den kinesiska sidan (och NEJ den är inte tvivelaktig på DET sätter) som hojtar om att jag har sjuhundraelva virus (och varken mer eller mindre), jag går igenom flera vill-du-verkligen-ladda-hem-det-här-programmet-för-det-är-osäkert och klickar glatt JA varje gång. Nu sitter jag i skamvrån med dumstruten på huvudet och skäms.

Frågan är om det här är ett beteende som lärs in på lärarprogrammet. Helst seriöst så funderar jag ibland på om alla OH-bilder och Power Point-presentationer egentligen innehåller sublima budskap som raderar bort allt tekniskt kunnande för all framtid hos blivande lärare. För har någon av oss någonsin träffat på en lärare som inte ber någon elev om hjälp för att de inte får igång videon/dvdn/OHn eller ens hittar on-knappen på dessa apparater. Jag=så mycket lärare jag någonsin kan bli. Typ. Birkenstocktofflorna, rutig kjol ner till knäna och beige kofta ska inhandlas. Snarast.

Ett mysterium?