En tanke så här på kvällskvisten:Jag spenderar en stor del av min tid med att planera hämnd på folk jag en gång i tiden gillade. Kan det verkligen vara nyttigt? Och med hämnd menar jag inte nödvändigtvis STAB-STAB-SLASH-hämnd utan kanske mer i stilen "Oj-kolla-vad-rik-och-snygg-jag-är-nu-och-du-du-är-minsann-ingenting-din-himla-looser".
Sen kan man ju fråga sig varför jag sitter här när jag egentligen har typ en miljon instuderingsfrågor och 5 böcker att läsa till semninariet imorgon?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar