Det är något magiskt med den där 30-årsgränsen. Man börjar liksom tänka på HÄLSAN och får för sig dumma saker som att ha vita månader och sluta nyttja nikotin (som man självklart inte nyttjat tidigare heller, åtminstone inte i mammas närhet eftersom man smygrökt i ungefär hundra år) och koffein. Därmed gryr en ny tid som startas med en sjuhelvetes huvudvärk och ett humör som är tio gånger värre.
Samtidigt kan man klappa sig själv på axeln och säga att man är nästan VUXEN. När man har gjort det har man kanske även en vänlig styvfar till hands som påpekar att om man börjar närma sig TRETTIO och därmed lämnar tjugenåntingstadiet bakom sig så borde man vara vuxen för länge sedan. Då väljer man dock att slå dövörat till och låtsas som att det regnar.
För den som känner paniken smyga sig på, känner sig giftasredo och, liksom jag och min kära J, konstant ger sig in i relationer som faljerar av en, annan eller femtio olika anledningar så vill jag bara hänvisa er till denna blogg.
Ta chansen vettja! Why not liksom? Du har redan varit på botten och vänt, det kan bara gå uppåt nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar