Det är ryggen och det är nacken. Sedan är det huvudet och det där tjorvande knät. Nej, båda knäna egentligen. Och så var det de där axlarna OCH handlederna OCH händerna som har börjat krångla. Fotleden, jag glömde fotleden. Den liksom hakar sig och ställer till det.
Plötsligt en dag är man bara där; man försöker resa sig från golvet och inser att det inte går utan vidhängande OUFF på grund av den ofantliga ansträngningen som krävs för att ta sig upp i stående ställning.
På frågan: Hur är det? är det mest naturliga svaret: Jo tack bra, men så var det ju det där xxx (fyll i lämplig krånglande kroppsdel) som KRÅNGLAR så erbarmeligt.
Och som i ett kick har ett liv som plötsligt verkade oändligt och där man PÅPEKAT för alla att man egentligen inte alls är gammal och framförallt inte känner sig gammal sakta börjat närma sig den lilla tanten på gården som går med rullator istället för det UNTZUNTZ-musikspelande partymonstret i tjugeårsåldern som bor mitt emot.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar