Man är utarbetad

Ja, fråga inte ens hur det går till när JAG är utarbetad, med tanke på att det är lite hipp som happ med arbetstider. Men utarbetad kan man uppenbarligen känna sig i alla fall. Frågan är då om det kan vara en latent liggandes utarbetning som skuttar fram ur garderoben som ett brev på posten efter att man slutat pluggajobbaförsökasigpåsocialtliv i tvåhundratie i en hel massa år (men åren man har pluggat räknar man inte för då inser man att man börjar bli gammal. På riktigt. Och i ens egen lilla värld är man ju inte det... det är det bloggen är till för liksom).

Den däringa utarbetningen som kommer som ett brev på posten ja. Den börjar som ett litet sömnbesvärstics som inte ens är värt att omnämna för att med tiden eskalera till ett stort eländigt SÖMNBESVÄRSKAOS som leder till att tvättbjörnsreferenser när det kommer till det egna utseendet är alltför nära till hands. Dessutom späds tidigare nämnda krämpor på tills man är både låghalt och kutryggig a la Ringaren i Notre Dame och dessutom tillbringar all ledig tid med att stirra i taket och sjunga aaaaall by myyyseeeelf. För utarbetning gör en uppenbarligen lite lätt patetisk på kuppen.