Man blir både Joan och Jackie Collins på "ålderns höst".

Man ser ögongodis på stan/ i träningslokalen/ på danshaket osv (på jobbet är det TYVÄRR mer tunnsått med den varan). Men anyhoo, man ser ögongodis, man spanar in ögongodis man tänker snuskiga tankar om ögongodis. Och man inser raskt att ögongodiset är typ 20. Alltså, det känns inte helt okej att tänka "hmmmm, den där vill jag besudla" och sen inse att:
1. personen ifråga gick på mellanstadiet när man själv fick gå på krogen första gången.
2. personen ifråga förmodligen lekta med transformers när man själv började leka med det motsatta könet.
3. personen ifråga förmodligen är för ung för att minnas "det riktiga 90210".
4. personen ifråga blir inte nostalgisk när den hör "Common people" eftersom den inte lyssnade på någon anna musik än Mora Träsk när Pulp var stora.
5. personen ifråga har aldrig blåst på TV-spelet för att få det att fungera/ fått lösgodis genom att peka på vad man ville ha ("allt utom salt och lakrits!")/ spelat Giana Sisters på en amiga/ dansat, ståendes i en ring, till "What is love" med Haddaway.

Det är då man drar på sig pälsen, tar ett glas skumpa och seglar ut i bästa Alexis-stil.