Man ser ögongodis på stan/ i träningslokalen/ på danshaket osv (på jobbet är det TYVÄRR mer tunnsått med den varan). Men anyhoo, man ser ögongodis, man spanar in ögongodis man tänker snuskiga tankar om ögongodis. Och man inser raskt att ögongodiset är typ 20. Alltså, det känns inte helt okej att tänka "hmmmm, den där vill jag besudla" och sen inse att:
1. personen ifråga gick på mellanstadiet när man själv fick gå på krogen första gången.
2. personen ifråga förmodligen lekta med transformers när man själv började leka med det motsatta könet.
3. personen ifråga förmodligen är för ung för att minnas "det riktiga 90210".
4. personen ifråga blir inte nostalgisk när den hör "Common people" eftersom den inte lyssnade på någon anna musik än Mora Träsk när Pulp var stora.
5. personen ifråga har aldrig blåst på TV-spelet för att få det att fungera/ fått lösgodis genom att peka på vad man ville ha ("allt utom salt och lakrits!")/ spelat Giana Sisters på en amiga/ dansat, ståendes i en ring, till "What is love" med Haddaway.
Det är då man drar på sig pälsen, tar ett glas skumpa och seglar ut i bästa Alexis-stil.
onsdag 28 april 2010
torsdag 22 april 2010
Man blir mindre desillusionerad med åren.
Seriöst, ju äldre jag blir - desto mer cynisk blir jag. Desto mindre desillusionerad blir jag. Vilket man kan tycka är en bra sak och det är det ju. I viss mån. Ibland kan det vara bra att vara lite lätt desillusionerad (vilken jävla killer att skriva!) och naiv. Förr kunde jag tro på att om jag verkligen, verkligen vill det här så kommer det att bli så som jag vill.
Det har jag växt ifrån.
Jag säger som Kellermans Rocky - "Jag är inte cynisk. Jag är synsk och ser att allt är skit och kommer att gå åt helvete".
Kontentan av detta gnälliga inlägg är förmodligen att jag önskar att världen inte vore så svart-vit.
Jag önskar det fanns en magisk plats.
Ibland önskar jag att jag kunde vara som de där förbannade, idiotiska lajvarna och springa runt i ett par plastöron och låtsas att jag är Arwen. Och att det skulle kännas bra. Att jag skulle bli bortsvept till ett annat land, en annan värld - om så bara för en timme.
Jag önskar det fanns ting i världen vi inte kände till.
Jag önskar jag kunde forma världen genom mina förhoppningar och önskningar.
Jag önskar att världen inte var så förutsägbar.
(är det konstigt att man läser böcker som Twilight och älskar dem förbehållningslöst, even at my age liksom?)
Det har jag växt ifrån.
Jag säger som Kellermans Rocky - "Jag är inte cynisk. Jag är synsk och ser att allt är skit och kommer att gå åt helvete".
Kontentan av detta gnälliga inlägg är förmodligen att jag önskar att världen inte vore så svart-vit.
Jag önskar det fanns en magisk plats.
Ibland önskar jag att jag kunde vara som de där förbannade, idiotiska lajvarna och springa runt i ett par plastöron och låtsas att jag är Arwen. Och att det skulle kännas bra. Att jag skulle bli bortsvept till ett annat land, en annan värld - om så bara för en timme.
Jag önskar det fanns ting i världen vi inte kände till.
Jag önskar jag kunde forma världen genom mina förhoppningar och önskningar.
Jag önskar att världen inte var så förutsägbar.
(är det konstigt att man läser böcker som Twilight och älskar dem förbehållningslöst, even at my age liksom?)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
