Man inser att dumma påhitt är något som går i cykler

Det kan eventuellt vara så att man skaffar sig ett jobb för att man är för uttråkad och så väljer man det jobb som står till buds, för man är ju vuxen nog att inse att frasen money makes the world go round, tyvärr är mer sanning än påhitt. Med detta jobb kommer arbete i raka veckor och därmed en hel del ledig tid på helgen. Eftersom man då jobbat sig dödligt trött lagom till fredagen så kommer man på den briljanta idén att tillbringa kvällen på vuxendagis (a.k.a krogen). Detta verkar vara en synnerligen bra idé.
Föreställ dig så följande scenario: Du står där, lite lätt salongsberusade vid bardisken. Stället du befinner dig på är hyfsat folktomt och tjejkompisarna sitter vid ett bord bakom dig och så hör du plötsligt ett vrålgarv från vännerna, vänder dig om och ser dem vifta febrilt mot dig. Föreställ dig sedan vidare att en av vännerna smyger sig upp bakom dig och försiktigt viskar i ditt öra "du har stoppat kjolen i strumpbyxorna". Vad göra? a) tänka att kvällen knappast kan bli bättre och gå hem b)tänka att kvällen knappast kan bli sämre och gå hem c)tänka att kvällen knappast kan bli knasigare och dricka tequila för säkerhets skull.

Man kan också tänka sig att den av vännerna som man hade tänkt sova hos hittade ragg och försvinner från stället långt innan läggdags. Då är det bara att konstatera att det inte är alldeles för svårt att hitta någon som följer en hem i decembernatten eftersom man är så fasligt mörkrädd där ute i förorten. Dessa händelser lagras dagen efter allra bäst under kategorin alkoholen-stal-min-hjärna-och-ersatte-den-med-en-jordnöt på hårddisken för att sedan plockas fram ur minnesbanken när man gör exakt samma sak en gång till.

De vita månaderna är över. Vardagarna går som de ska. Helgerna gör det definitivt inte. Då känns det allt bra skönt att snart lämna tjugenånting bakom sig. Det vill säga tills man blickar framåt en tio år och plötsligt snappar upp en eventuell framtid. En där man som trettiplus sitter på Harrys på karaokekvällen, dräggfull och nyper den tjugenåntingårige diskplockaren i rumpan.

Och så inser man återigen - jag har varit här förut.